I England startade ”mjölkdroppar” på 1890-talet. I Sverige öppnade den första Mjölkdroppen i Stockholm år 1901. Under 1920-talet fanns det ”mjölkdroppar” på 27 orter runt om i Sverige. ”Mjölkdropparnas” ursprungliga ändamål var att gratis tillhandhålla mjölk som var steriliserad till barn upp till ett års ålder där mödrarna inte ammade. Framförallt var det barnen inom den fattiga delen av befolkningen. På denna tid dog omkring en tiondel av barnen innan de fyllt ett år (Knut Persson, 1981).

I Helsingborg bildades Föreningen Mjölkdroppen den 26 februari 1928. Initiativtagare var läkare Johan Hegardt. Pengar till verksamheten inskaffades via gåvor och donationer. Verksamheten vid Mjölkdroppen hade startat redan i juni månad 1904 i lokaler på Karl Krooksgatan och före årets slut var 75 barn inskrivna. I slutet av 1920-talet började förändringar ske, ”mjölkdropparna” blev barnavårdscentraler och större vikt lades på att upplysa, undervisa och övervaka barnens uppfödning och vård. I Helsingborg fattades

ett beslut om en sådan omorganisering 1928, men det dröjde till 1930 innan den första BVC öppnade. Den väckte stor uppmärksamhet då centralen var den modernaste i Sverige, ja kanske i Europa under denna tid. År 1937 kom en lag om statsbidrag till förebyggande mödra- och barnavård. Verksamheten utökades successivt och fr.o.m. 1946 var BVC-verksamheten öppen för alla förskolebarn. Från att det hade varit ca 11% barn inskrivna år 1929, skrevs ca 92% av de födda barnen in i verksamheten 1952 (Knut Persson, 1981).

Verksamheten inom dagens Barnhälsovård (BHV) innefattar en relation mellan BHV-sjuksköterskan och barnet med familj och den har skiftat från kontroll och övervakning till samarbetsrelation och partnerskap. Den centrala uppgiften för barnhälsovården har alltmer blivit att öka föräldrarnas delaktighet och tilltro till sin egen förmåga genom empowerment (Socialstyrelsen, 2014).